Konventare, Twilight och biblioteksskurkar!
Förutom Homestuck har Maria lurat mig att läsa en mängd andra dumheter, och däribland finns den förträffliga serien Fables. De brukar finnas på serieteket, så jag bestämde mig för att ta mig dit efter skolan för att låna volym 10, 11 och 12. Jag ville vara på den säkra sidan, så under en lektion som tillbringades i datasalen kollade jag upp om de fanns inne. Jajamensan! De var så inne ett gäng serier kan vara.
Väl på tunnelbanan damp jag ner i ett säte och satte mig att stirra ut i tomma rymden, såsom man gör när man åker tunnelbana. Jag avbryts dock i mitt stirrande av en röst, som visar sig komma från en tjej, som visar sig berömma mig för min fina Akatsuki-rock, och jaha hon var också konventare, nämen var hon på NärCon, så trevligt, cosplayar du, jaha, oj nu måste hon gå av, trevligt att träffas, adjö. Tänk att en fånig jacka med röda fluffiga moln på kan skapa en sådan gemenskap, om än kortvarig, mellan två vanliga tunnelbaneresenärer!
Fortfarande kvar på tunnelbanan kan jag inte undgå att höra hur en tjej några bänkar bort högljutt och upprört pratar i sin mobiltelefon. Tydligen vill hon köa någonstans för att få VIP-biljetter till något för att göra något som aldrig kommer gå att göra igen. Oj, tänker jag, vad är det här för en stor fet konsert som jag inte hört talas om? Nämen tänker hon köa hela natten? Efter att jag lyssnat på hennes samtal ett tag inser jag att hon tänker se när Twilight-skådespelarna dyker upp här i staden. Twilight. Och hon pratade som om det var liv eller död (vilket det visserligen brukar handla om när det gäller vampyrer, men jag hoppas ni fattar vad jag menar).
Framme i biblioteket då. Här upptäcker jag att ETT BROTT HAR BEGÅTTS. Någon har lånat Fables 11 och 12 under den dryga timme det tagit för mig att komma hit! Jag tror vi har att göra med en värsta sortens bokskurk. Assistent Andersson, inled genast den tekniska undersökningen! Lyckligtvis fick jag tag i volym tio innan marodören, så dagen är inte helt förstörd.
/Linda
(som nu inser att hon florerat och inlägget blev alldeles för långt)
(och som även inser att hon inte är helt på det klara med vad florera betyder)
Väl på tunnelbanan damp jag ner i ett säte och satte mig att stirra ut i tomma rymden, såsom man gör när man åker tunnelbana. Jag avbryts dock i mitt stirrande av en röst, som visar sig komma från en tjej, som visar sig berömma mig för min fina Akatsuki-rock, och jaha hon var också konventare, nämen var hon på NärCon, så trevligt, cosplayar du, jaha, oj nu måste hon gå av, trevligt att träffas, adjö. Tänk att en fånig jacka med röda fluffiga moln på kan skapa en sådan gemenskap, om än kortvarig, mellan två vanliga tunnelbaneresenärer!
Fortfarande kvar på tunnelbanan kan jag inte undgå att höra hur en tjej några bänkar bort högljutt och upprört pratar i sin mobiltelefon. Tydligen vill hon köa någonstans för att få VIP-biljetter till något för att göra något som aldrig kommer gå att göra igen. Oj, tänker jag, vad är det här för en stor fet konsert som jag inte hört talas om? Nämen tänker hon köa hela natten? Efter att jag lyssnat på hennes samtal ett tag inser jag att hon tänker se när Twilight-skådespelarna dyker upp här i staden. Twilight. Och hon pratade som om det var liv eller död (vilket det visserligen brukar handla om när det gäller vampyrer, men jag hoppas ni fattar vad jag menar).
Framme i biblioteket då. Här upptäcker jag att ETT BROTT HAR BEGÅTTS. Någon har lånat Fables 11 och 12 under den dryga timme det tagit för mig att komma hit! Jag tror vi har att göra med en värsta sortens bokskurk. Assistent Andersson, inled genast den tekniska undersökningen! Lyckligtvis fick jag tag i volym tio innan marodören, så dagen är inte helt förstörd.
/Linda
(som nu inser att hon florerat och inlägget blev alldeles för långt)
(och som även inser att hon inte är helt på det klara med vad florera betyder)
Kommentarer
Trackback
